Ångest och oro under kvinnans livscykel: Hur hormoner och biologi påverkar vårt mående

Livets fyra hormonella faser

Det är inte ovanligt att ångest går i vågor och att den förändras under olika perioder i livet. Forskning visar att kvinnor drabbas av ångestsyndrom – som generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom och specifika fobier – dubbelt så ofta som män. Anledningen är ett komplext samspel mellan genetik, livserfarenheter och de förändringar som den kvinnliga kroppen genomgår i olika perioder av livet. Under ett kvinnoliv passerar vi flera unika faser då hormonerna svänger kraftigt. För en känslig hjärna kan dessa svängningar fungera som en katalysator för ångest.

De fyra stora hormonella faser kan påverka vårt psykiska mående på olika sätt.

Puberteten

Före puberteten är ångest faktiskt något vanligare hos pojkar. Men i takt med att flickor går in i tonåren och menstruationen startar vänder statistiken. De månatliga svängningarna av östrogen och progesteron startar. Samtidigt genomgår hjärnan en stor ombyggnation vilket även förändrar vårt känsloliv. Kombinerat med den ökade sociala pressen under tonåren gör detta puberteten till ett sårbart fönster där ångest kan rota sig för första gången.

Menscykeln och PMS/PMDS

Så många som 80 % av alla kvinnor märker av förändringar i humör eller kropp dagarna före mens. Och för vissa blir det särskilt påtagligt. Bland de kvinnor som redan bär på en grundläggande ångest (t.ex. GAD eller paniksyndrom) är det vanligt att den flammar upp och blir betydligt värre under lutealfasen (veckan innan mens). PMS drabbar ungefär en tredje del av kvinnor medan PMDS (Premenstruellt dysforiskt syndrom) drabbar 5–8 % av kvinnor och är ett mycket obehagligt tillstånd där ångest, irritation, humörsvängningar och nedstämdhet lamslår vardagen, för att sedan försvinna när mensen börjar.

Graviditet och tiden efter förlossningen

Att vänta och föda barn beskrivs ofta som en lycklig tid, men biologiskt är det en av de största naturliga påfrestningar kroppen kan vara med om. Under graviditeten skjuter hormonerna i höjden, för att sedan kraftigt förändras inom bara några timmar efter förlossningen. Det är helt naturligt att känna oro eller sova sämre under en graviditet och efter förlossningen. Ibland kan det dock vara svårt att veta när en rimlig oro har gått över i en form av påfrestande ångest som blir så outhärdlig att den påverkar vardagen. Att ta vårt psykiska mående på allvar under graviditeten kan ha stor betydelse för hur trygga vi känner oss efter förlossningen.

Klimakteriet

När fertiliteten går mot sitt slut blir hormonnivåerna mer oförutsägbara och kan svänga en hel del. Studier visar att även kvinnor som levt ett helt liv utan större problem med ångest kan uppleva att ångestsymptom dyker upp under denna hormonella övergångsperiod. Vidare visar forskning att det finns en direkt biologisk länk mellan värmevallningar och panikattacker. De styrs delvis av samma system i hjärnan och delar fysiska symptom som hjärtklappning, plötslig värme och illamående.

En känslig kropp

Det är en vanlig missuppfattning att kvinnor med hormonell ångest skulle ha en obalanserad mängd hormoner i blodet. Prover visar oftast att nivåerna är helt normala. Skillnaden ligger snarare i hur hjärnan reagerar på förändringar i hormonnivåerna. Vissa kvinnor har ett känsligare gensvar på förändringar. Hjärnans receptorer kan vara extra känsliga för restprodukter av progesteron vilket gör att ett hormon som borde verka lugnande istället triggar igång kroppens alarmsystem.

Kvinnor har generellt en högre ångestkänslighet och är mer benägna att grubbla och älta. Tidiga svåra livshändelser, ovan nämnda hormonella svängningar eller stress i samband med en hög belastning i vardagen (det berömda “livspusslet” i samband med familjeliv) sänker tröskeln för när kroppens stressystem blir överbelastat. Ångest är något av det mest utmattande som finns. En längre period av ångest kan vara mycket dränerande. Att känna oro och ångest sliter på både kroppen och hjärnan på flera sätt:

En kropp i ständig beredskap

När ångesten sätter igång aktiveras kroppens alarmsystem. Det är samma system som ska rädda dig från en fysisk fara. Stresshormoner som adrenalin och kortisol cirkulerar i större mängder än vanligt i kroppen och musklerna spänns, hjärtat slår snabbare och andningen blir ytlig. Att gå runt med kronisk ångest tar därmed ganska mycket fysisk energi.

Ångest innebär också att hjärnan scannar av omgivningen efter hot, överanalyserar saker som har hänt, eller försöker förutse katastrofer i framtiden (grubblande). Denna konstanta mentala hyperfokus kräver enormt mycket kognitiv energi. Hjärnan blir helt enkelt överstimulerad, vilket leder till hjärntrötthet och koncentrationssvårigheter, men också en lägre stresströskel och irritation.

Kroppens naturliga reaktion på en lång period av intensiv ångest eller en panikattack är en uttalad trötthet. När faran (ångesten) är över tvingar kroppen oss att vila. En sådan kraftfull kroppslig reaktion är en skyddsreaktion, det finns ingen kraft kvar. Vi är utmattade och behöver återhämtning. Ångest och sömnproblem går tyvärr ofta hand i hand. Stresshormonerna gör det svårt att somna, eller gör att vi vaknar mitt i natten med hjärtklappning. Även om vi sover sju-åtta timmar kan ångesten göra att vi inte hamnar i den djupa, återhämtande sömnen. Vi vaknar utan att känna oss utvilade, vi känner oss fortfarande trötta.

Att förstå den egna ångesten

Hormonella svängningar, kroppsliga förändringar och oförutsedda händelser är en del av livet, men det innebär inte att vi behöver känna oro och ångest på ett sätt som förstör vardagen och meningen med livet. Det kan vara hjälpsamt att betrakta oro och ångest som en viktig – om än smärtsam – signal från vårt inre – ett tecken på att något i våra liv, våra relationer eller vårt sätt att leva kräver att vi stannar upp och lyssnar. Exempelvis kan det vara behov som har förbisetts under längre tid eller att nya behov har tillkommit. Kvinnokroppen är i ständig förändring och därför förändras också våra behov. Det kan också vara så att vi befinner oss i en livssituation med helt orimliga krav.

När oron och ångesten tar över är det lätt att känna sig splittrad och tappa kontakten med sig själv. Kroppen spänner sig, tankarna snurrar och världen kan plötsligt upplevas som en främmande eller till och med hotfull plats. Genom att våga stanna kvar och utforska ångesten, snarare än att fly ifrån den, kan vi börja förstå vad den egentligen försöker berätta för oss. Ångest kan stå för en inneboende längtan efter trygghet, förändring, mening eller äkthet. I terapin söker vi inte efter snabba lösningar för att kontrollera ångesten, utan vi skapar ett tryggt rum för att utforska den. När vi slutar betrakta ångest som vår fiende (“jag vill bara bli av med den”) eller vår identitet (“jag har alltid varit så”) utan kan se ångesten som en viktig budbärare kan vi komma i tryggare kontakt med oss själva.

Delar av ovanstående text är baserade på studien “Anxiety Disorders Among Women: A Female Lifespan Approach” av Liisa Hantsoo och Neill Epperson.